I höstas släppte en ung jazztalang, Pelle Lindsjö, en vild och vågad EP vid namn Orangeri. Denna EP är en blandning av fusion, funk och stundtals progressiv rock med blåsinstrument, piano, dragspel – och i titelspåret Orangeri visar mer ambienta stämningar. Nyligen kom debutalbumet Quote som dubblar musikupplevelsen från i höstas. Cassius Lambert är hans artistnamn och musiken skapas, skrivs och spelas in i Skåne runt den lilla orten Abbekås. Skåningen med sina 18 år lovar oss många decennier av fantastisk musik – det är jag säker på!
Berätta om din musikbakgrund, för du är både skolad och har hunnit vara medlem i några väldigt aktiva grupper innan solodebuten?
Jag har alltid, så länge jag kan minnas, varit en intensiv lyssnare av musik. I mitt hem har musiken varit en central del och jag har sedan väldigt ung ålder matats med all sorters musik, t ex. Eddie Harris, Kate Bush, Maxwell, Bob Marley, Stina Nordenstam, Marvin Gay, Nusrat Fateh Ali Khan, Charles Mingus, något som på många sätt gett mig ett brett fundament. Dels för att jag förstod vilken kraft musik har, och dels vilket enormt spektrum av känslor det kan framkalla. Men det skulle dröja tills jag var elva år innan jag själv började spela. Vid det laget hade jag bott i den lilla fiskebyn Abbekås i åtta års tid. En by där det fanns två huvudsysslor. Spela fotboll och gräva hål. Men vid elva års ålder bröt jag benet på en fotbollsmatch, vilket gjorde att jag varken blev en speciellt duktig fotbollsspelare eller hålgrävare. Dock hade min pappa en gammal bas, som han hade när han spelade och som jag fick låna. Så jag började spela bas av ren tristess helt enkelt. Det där benbrottet är nog det absolut bästa som hänt mig.
Kort därefter jag blev jag involverad i en Abbekåsgrupp vid namn Funked Up. Där lärde jag mig så otroligt mycket vad gäller banddynamik, marknadsföring, komponering, lyhördhet och att spela i grupp. Vi bandmedlemmar litade på varandra och gav varandra utrymme att spela obundet och utveckla våra färdigheter för respektive instrument. All musik skapades via timslånga jam och det var ett utvecklade och lärorikt sätt att tillsammans skapa musik på. Vi hade också som regel att tacka ja till alla gig som vi fick chans på och arbetade aktivt för att få så många spelningar som möjligt. Detta gav oss en väldigt stor erfarenhet och vi hade mer än 300 spelningar på några år.
År 2012 sökte jag till Spetsutbildningen i Musik på Heleneholmsskolan i Malmö, en rikstäckande linje med 15 platser. När jag kom in på utbildningen var det första gången jag fick en lärare i musik. För mig var det oerhört berikande eftersom jag fick verktyg att utvecklas, dels p.g.a. de lärare som hade en otrolig kunskap och stark önskan att vi skulle bli så duktiga som möjligt. Och dels för att man vistades i en miljö där det fanns skickliga och ödmjuka musiker. På skolan gick det många olika sorters musiker som spelade t.ex. serbisk folkmusik, jazz, pop- och rock, noise, klassiskt, svenskfolkmusik mm. Det gav mig insyn i olika perspektiv och ingångar till musik, inspiration, ny kunskap och tekniker. Jag tror att för att bli en duktig musiker och kompositör måste man inta, analysera och lyssna på all typ av musik. En annan fördel var att bli bedömd och analyserad som musiker. Själv har man ofta inte avstånd till sitt eget spelande. Och att få feedback på vad man är bra resp. kan bli bättre på gav mig en möjlighet att utvecklas.
År 2014 började jag i gruppen Sakib Zabbar, ett soulband bestående av sju musiker. Ambitionen är hög och jag har lärt mig bl. a vikten av detaljer. Till hösten kommer jag att börja på Rocklinjen, Skurups folkhögskola. Och jag hoppas på lära mig mer och utvecklas till en bättre musiker och kompositör.
Hur började ditt soloprojekt?
Cassius Lambert är mitt soloprojekt som jag startade 2014. Jag skriver, arrangerar, producerar min egen musik, engagerar musiker och spelar in min studio. I samband med starten av mitt soloprojekt föddes även mitt egna skivbolag – Kaprifol Records. Där har jag gett ut Cassius Lamberts debut EP Orangeri, singeln Bontu och fullängdsskivan Quote.
Quote’s ljudbild och ingredienser är omfattande, på ditt skivbolags sajt, Kaprifol Records, ser jag många namn listade. Hur var det att orkestrera så många människor och vad dom kan bidra med?
Min musik handlar till viss del om att skapa nya ljud och att kombinera dessa till nya ljudbilder. Övervägande delen av orkestreringen handlar om kreera häftiga kombination av unisont spelade instrument. Idén med detta projektet var att göra så kompromisslös musik som möjligt. Och i och med det ville jag inte vara knuten till en viss instrumentkonstellation eller en fast grupp människor. På skivan medverkade 15 musiker och 20 instrument. Och jag har valt musikerna varsamt.
En stor del i detta projekt har därmed varit att lära ut låtarna till de medverkande musikerna. Oftast fick de i förväg en råskiss, i form av en midifil, att lyssna på eller noter eftersom jag ville att de skall få en hum om låten innan vi började övningarna och inspelningen. Jag träffade musikerna en och en och lärde dem låten genom att spela deras parti på piano. Därefter fick de imitera partiet och jag gav inlägg om hur man kan tänka kring låten. Många gånger bad jag dem sjunga melodin tillsammans med mig, eller klappa prickar och rytmer, eftersom man kan lättare uppfatta partiets uppbyggnad om man lämnar sitt instrument ett tag. Därefter diskuterade vi med vilken känsla de ska spel partiet med.
Inspelningen tas, som sagt, musiker för musiker och parti för parti. De parti som var svårast började vi alltid med då de (naturligtvis) tog längst tid. Jag brukade sitta i studion tillsammans med instrumentalisten och studioteknikerna i kontrollrummet. Jag är nära musikerna för att snabbt och enkelt kunna diskutera och modifiera. När vi kände att vi har satt del av partiet gick vi ut till kontrollrummet för att lyssna och diskutera vad som kunde göras bättre och lyssnade på inspelningen återigen.
Det som i regel alltid spelades in sist var de improvisatoriska delarna. Jag gav några få riktlinjer som till exempel att det överlag skall vara ”aggressivt”, men det jag ville var att de skulle spela så fritt som möjligt, och från hjärtat. Då jag märkte att om man ger dom för många riktlinjer är det lätt att det inte känns genuint. Skapandet av skivan var således till viss del en kollaborativ process, där musikerna såväl som studioteknikerna i var involverade och tonsättande.
Med vilken attityd och målsättning möter du framtiden?
Jag älskar att jag har möjligheten att få skriva musik. Det är magiskt att uttrycka det man har inom sig genom att spela och komponera. Jag älskar att få fördjupa mig i mitt instrument, och uppleva den absoluta friheten det innebär att musicera.
Jag försöker ha en fördomsfri, experimentell, nyfiken hållning till mitt musikutövande och komponerande. Jag har ingen strikt metod när jag komponerar, denna process ser väldigt olika ut och har tagit väldigt många former under projektets gång. Jag tror att det är en fördel på sätt att nya tillvägagångssätt leder till nya idéer. Det finns dock vissa element i låtskrivandeprocessen som är gemensamt för nästan alla mina verk. Det är dels att alla tar form vid någon form av klaviatur (förutom låten Brecht som skrevs helt på bas) och dels att delar av arrangemangen och kompositionen skrevs i inspelningsprocessen. Min ambition är att vara en musiker som skapar innovativ och spännande musik. Jag vill komponera, producera, spela in skivor, ge konserter, inspirera och förmedla kunskap till andra. Jag gillar utmana mig själv och mitt basspel.
Till hösten ska du ha releasefest för Quote, vart blir det och vad är det för mer events som väntar? Vart kan folk se dig och ditt manskap på scen?
Det är mycket som händer till hösten. Jag skall ha releasefest för min debutskiva Quote på Moriskan i Malmö den 17:e oktober. Releasefesten kommer följas upp av en turné. Jag skall även spela in en livesession i Kaprifol Records studio i Abbekås, som kommer släppas digitalt. Och våren 2016 kommer jag att släppa min nästa EP.
Vad händer musikmässigt framöver och vilka ambitioner har du med Kaprifol Records?
Mina ambitioner med Kaprifol Records är att få skivbolaget att växa. Den inspelningsmetod vi använder och våra ambitioner vad gäller högkvalitativa ljud ligger det mycket arbete bakom och tar mycket tid i anspråk. Skivbolaget har som inställning att ge artistisk frihet och studiotid. Vi kommer så småningom ta oss an andra artister och konstellationer.
Vad snurrar på din musikspelare under sommaren? Ärligt =)
Kamasi Washington – för att han är riktigt bra på att skapa ordnat kaos
Hitaus Kaiyote – för deras användning av rytmer och för sångerskans Nai Palms fraseringar
Marius Neset – för komplexitet och överraskningar
Esperanza Spalding – för hennes närvaro, sång och basteknik
Steve Reich – för att han bemästrar det minimalistiska och repetitiva
Nina Simone – för hur vackert, genuint och känslosamt hon använder sitt instrument – rösten
Laleh – för intressanta kompositioner
Disclosure – för bra basgångar och trummor
Kendrick Lamar – för snygg frasering
Tack & Lycka till!
What do you think?